Det sista kapitlet

Jag har inte haft lust att blogga överhuvudtaget sedan jag kom hem. Det ända jag ville när jag kom hem till Sverige igen var att ta in allt igen. Komma in i vardagen och anpassa mig till mitt Svenska liv igen... vilket gick snabbt. För snabbt. Allt är precis som vanligt igen. Men jag, jag är inte som jag brukar vara. Ärligt talat har de sista månaderna varit en riktig känslomässig bergochdalbana. Jag har inte kunnat sova, jag har varit opepp på mycket och jämför allt med usa alldeles för mycket. Men jag har också fått motivation till saker och lärt mig och vågat mer. Jag dras mellan usa och Sverige. Men inser att det ända de här otroligt olika platserna har gemensamt är mig. Det finns ingen som förstår vad det är jag har varit med om hur mycket man än försöker förklara och berätta. Det är tufft. Ibland drar jag iväg med tankarna och tillåter mig för en kort stund att tänka att "det kanske skulle varit bättre att inte åkt, då skulle jag i alla fall inte behöva vara förvirrad, sakna alla människor och inte behöva vara rädd för att glömma"Men som tur är ger jag mig då en osynlig, mental käftsmäll och inser att detta år var ett av det bästa åren i mitt liv. Det kan ingen ta ifrån mig och jag är så stolt och tacksam över att jag tog mig igenom detta år. Jag kommer ha nytta av detta hela mitt liv.

Skulle det vara någon blivande utbytesstudent som på något sätt hittat min lilla blogg så vill jag bara säga till er: ÅK!!! tänk inte, bara gör det. Ja, det kommer vara jobbigt, Ja, du kommer sakna dina vänner och din familj, MEN det är värt det. SÅ värt det.

Visst. Mina vänner tar studenten i år. De har ett otroligt roligt år framför sig med allt ifrån nollning,bal till studentskivor och såklart studenten. Det känns surt att "bara" gå i tvåan medan de kan gotta sig med att vara störst på skolan. Men vad är ett år? Många säger att de ska resa och göra annat kul efter studenten. Vem säger att inte jag kan göra sådant jag också? Jag har fått ett bonus år fyllt med kärlek och glädje. Det värdesätter jag väldigt högt. Klarar jag ett år i usa klarar jag allt.

Hej från mig. Nu ska jag se till så gör jag färdigt den här bloggen och ser det som ett avslutat kapitel i mitt liv. Dags att ta tag i nästa istället! Byebye

RSS 2.0