thelandofopportunity

Det är sån äcklig känsla när man tänker på att man ska vara ifrån sin familj och alla sina vänner i ca 10 månader, en del kommer jag inte se på typ ett år igen! Det liksom hugger till och man håller på att börja gråta. Idag är det bara 42 dagar kvar innan jag åker. Det är inte alls långt... Favvo Hanna är dessutom hör nu! Vill inte att hon ska hem, kommer vara sista gången vi ser varandra på ett år:( Bara den tanken får mig att börja gråta! Hon är så bra och jag är så glad att jag lärde känna henne! Jag har föresten fått beskedet att jag åker den 4 augusti och så har visums papprens landat i min brevlåda. Dock var det ingen backer syn. Det såg ut som att det var mycket jobb bakom. Men ska ta tag i det ikväll!